Inlägg

Torsdagar i musikens tecken

Blå torsdagar på Sommartorget byter skepnad och även plats. Med premiär den 6 juli är de musikaliska torsdagarna i juli ­numera i Stadsparken.
– I år har vi lyckats boka toppakter av hög kvalitet rakt igenom, säger Morten Okbo och Stina Hagsten på Kulturkontoret.

Totalt handlar det om åtta olika gratisevenemang, två per dag – ett mer inriktat på barn och ett för hela familjen/vuxna. Det blir sång, teater och annan form av under­hållning.

– Vi har en otroligt fin scen i Stadsparken och omgivningen är perfekt för det vi nu kallar Torsdagar i Stads­parken, säger Morten Okbo.

Premiären blir samma dag som ­Oskarshamns stadslopp, som också bytt plats till Stadsparken, och det första evenemanget går under ­namnet Lilla jag och drakarnas drottning. Det är ett nyskapande möte mellan dragshow, barnteater och konsert, som det prisbelönta teatersällskapet Bland drakar och dragqueens står för.

– Deras show har vuxit i popularitet det senaste året. Det är både lekfullt med fartfyllda dansrörelser, ­spännande dramatik och fantasifull kostym, samtidigt som det rymmer ett viktigt budskap att våga vara den man är, säger Morten Okbo.

På kvällen samma dag kommer Marie Bergman, en av Sveriges mest folkkära sångerskor och vinnare av Melodifestivalen tre gånger, och Idol-deltagaren Jens Hult med band. 

– Det blir modern vispop som berör. Tanken är att erbjuda olika genre av musik dessa fyra torsdagar. Det blir även klassisk musik med Camerata Nordica, jazztango med Mattias Ståhl och folkmusik med Sveriges bästa folkdanslag under ledning av Mikael Marin, riksspelman. Den 27 juli har vi också Bolly­woodfest med allt vad det innebär, berättar Stina Hagsten.

Minnesvärda kvällar

Så boka in torsdagarna i juli ­månad – det blir både färgstarka och minnes­värda shower/konserter för alla smaker. 

– Det finns flertalet sittplatser, men ta gärna med picknickkorgen och en filt för att njuta ordentligt av den härliga atmosfären. Vi har tänkt att krydda till upplevelsen med olika saker, så som popcorn till barnen eller något annat roligt, säger Morten Okbo hemlighetsfullt.

Text: Kristin Wennerström

 

 

Programmet för Torsdagar i Stadsparken

6 juli

Kl. 15:00 Lilla jag och drakarnas drottning. Dragshow, barnteater och konsert. 

Kl. 19:30 Marie Bergman och Jens Hult med band. Konsert popmusik/vispop. 

13 juli

Kl. 14:00 Klara färdiga glad. En interaktiv musikföreställning. 

Kl. 19:00 Folkmusik med Mikael Marin. ­Folkdansfest. 

20 juli

Kl. 14:00 Astrid och musiken. Om sången i Astrid Lindgrens liv och sagor. 

Kl. 19:00 Klassisk musik med Camerata Nordica. Konsert med klassiker av Tjajkovskij och Mozart.

27 juli

Kl. 14:00 Bollywoodfest! En sprudlande ­dansföreställning med indiska toner. 

Kl. 19:00 Jazz med Mattias Ståhl. Konsert och tango.  

 

Busiga tisdagar på Sommartorget

11 juli kl. 14-17 Lek & bus

18 juli kl. 14-17 Teater, sång & dans

25 juli kl. 14-17 Street

1 aug kl. 14-17 Spel & Gaming

Stort firande av svenska flaggan

Fanfar, tal, körsång och ­utdelning av stipendier och flaggor. Men även teater, magi och korvgrillning. Det blir en dag för hela familjen när Nationaldagen firas i ­stadsparken den 6 juni.

Det känns självklart att stå upp för sin flagga i dessa oroliga tider, med allt vad som händer i Ukraina. Vi hoppas att många känner likadant och kommer för att fira Sveriges nationaldag med oss, säger Yvonne Bergvall, som håller i välkomsttalet på stadsparkens scen.

Det traditionella nationaldagsfirandet är extra efterlängtat i år, eftersom det har ställts in de två senaste gångerna på grund av pandemin. Mellan klockan 11 och 15 den 6 juni firas den svenska flaggan på alla tänkbara sätt. 

Konsert

Det blir konsert med Oskarshamn Concert Band, som även marscherar in med musik och gör en fanfar för fanan. Efter välkomsttalet sjunger barn från Kulturskolan och sedan ska flertalet stipendier och flaggor delas ut. Det blir också en medborgarskapsceremoni för alla nya svenska medborgare i Oskarshamns kommun.

– Vi hälsar alla nyanlända med-borgare välkomna med blommor och denna gång är smått otroliga 296 personer inbjudna att delta, säger Yvonne Bergvall.

Familjeaktiviteter

Nationalsången hör ju dagen till och den får bli sista programpunkten på det traditionella firandet. Därtill kommer Oskarshamns Teatersällskap att spela Mysteriet på Oscarsfestivalen och Roque Club underhåller med musik. 

Mellan klockan 11 och 15 blir det även flera aktiviteter för hela familjen i närheten av stadsparkens scen. Så som barnteater, magi, bocciaspel, korvgrillning och mycket annat. 

– Vi har lyckats få till en riktigt härlig familjedag, där det händer mycket roligt över hela området. Tanken är att nationaldagsfirandet ska vara en självklar folkfest, där hela samhället en gång om året sluter upp bakom sitt land och flagga. Vi har det fantastiskt bra i Sverige och jag känner en otrolig stolthet och glädje över att vara född i det här landet, säger Yvonne Bergvall.

 

Program för nationaldagsfirandet

Måndagen den 6 juni i ­Oskarshamns stadspark.

Kl. 11.00 Uppvisning med Wild Kingdom Cheer 

Kl. 11.45 Konsert med Oskarshamn Concert Band 

Kl. 12.30 Stadsparkens scen ­(traditionellt firande):

• Inmarsch med musik av Oskarshamn Concert Band 

• Fanfar för fanan av Oskarshamn Concert Band 

• Välkomsttal av Yvonne Bergvall

• Barn ur Kulturskolans skolkörer sjunger

• Utdelning av Samhällsbyggnadsnämndens stipendier 

• Utdelning av Anérska fondens kulturstipendier, Studiestipendium och Stipendium för kulturgärning 

• Uppvaktning av idrottare

• Fanfar av Oskarshamn Concert Band 

• Barn ur Kulturskolans skolkörer sjunger 

• Utdelning av ­flaggor och fanor 

• Barn ur Kultur­skolans skol­körer ­sjunger 

• Medborgarskaps­ceremonin

• Nationalsången med Oskarshamn Concert Band 

• Utmarsch med Oskarshamn ­Concert Band

Kl. 13.30 Oskarshamns Teatersällskap spelar Mysteriet på Oscarsfestivalen 

Kl. 14.20 Musikunderhållning med Roque club 

Kl. 11.00–15.00 stadsparken: 

• Barnteater

• Magi

• Boccia

• Hantverk

• Kaffe och kakor till försäljning 

• Korvgrillning 

Och mycket mer…

Träffsäker sökare med näsa för fynd

Metallsökning är en ­hobby på uppgång som ­kräver både skicklighet och ­tålamod. ­Nyfikenheten är lika stor varje gång detektorn signalerar träff och med lite tur kan man bli rikligt belönad. 

Alessandro Sandberg är en erfaren metallsökare. Han skaffade sin utrustning för tio år sedan och har praktiserat sin hobby på många platser, både i Sverige och utomlands. Stadsmagasinet träffar honom i Stadsparken i Oskarshamn där metalldetektorn direkt börjar pipa och spraka. 

– Det finns mycket berg och mineraler i marken som stör ut signalerna och det gäller att ställa in rätt känslighet så att man inte gräver efter något som inte finns. Skulle man gräva på allt skulle det inte finnas någon gräsmatta kvar. Och man får räkna med att hitta mycket skräp – för det är sällan det dyker upp skatter, men det händer absolut, berättar Alessandro och sveper över en plätt i närheten av kyrkan.  

Kapsyler och rester av aluminiumburkar är vanliga i Stadsparken, men det händer att Alessandro Sandbergs sökande leder till betydligt mer intressanta fynd.

När detektorn signalerar en träff är det inte bara att sätta spaden i marken hur som helst. Alessandro har en särskild teknik och en särskild spade med sågtänder på sidorna. Med den gräver han raka kanter och välter upp grästuvan så att den lätt går att lägga tillbaka. Det är nämligen mycket noga att man lämnar platsen i samma skick som man fann den. 

– Därför jobbar jag alltid med en bit i taget. Först gräver jag och sedan restaurerar jag innan jag går vidare till nästa ställe. Det är väldigt viktigt att inte lämna efter sig några gropar eller jordhögar, betonar han. 

Metallsökning kan vara mer än bara ett spännande fritidsintresse. Som medlem i Sveriges Metallsökarförening har Alessandro samarbetat med till exempel arkeologer och andra medlemmar ur föreningen har vi flera tillfällen hjälpt Missing People. 

– Man kan även ha nytta av utrustningen för att lösa praktiska problem. En gång fick jag till exempel hjälpa en bekant i Oskarshamn att hitta en bilnyckel som hade tappats i snön på garageuppfarten. Utan metalldetektorn hade det varit väldigt svårt att hitta den innan snösmältningen, säger Alessandro. 

Ringar, halsband och mynt. Alessandro Sandberg har hittat mycket fint genom åren. Armbandsuret är en schweizisk dykarklocka av märket Mondia som fortfarande fungerar efter att ha legat i marken i 30 år.

Men det är inte bara att skaffa sig en metalldetektor och ge sig ut för att söka hur som helst. Tillstånd från Länsstyrelsen samt markägare krävs – även på den egna tomten. Det är kulturmiljölagen som reglerar vad som är tillåtet, i syfte att skydda våra fornlämningar. 

– För mig handlar det inte om att hitta gamla grejer i första hand. Utan snarare att hitta unika grejer – saker som inte riktigt hör hemma på platsen. Sådant tycker jag är spännande för det sätter igång fantasin. Men även om jag bara hittar metallskrot känns det bra att det kommer upp ur backen och kan lämnas till återvinningen. Det gör ju att det finns en miljövinst med den här hobbyn också, konstaterar Alessandro. 

Om man lyckas gräva fram värdefulla föremål som guldringar eller klockor ska dessa lämnas in till polisen. Det förekommer att metallsökare får hittelön för sina fynd, men det vanligaste är att föremålet blir liggande hos polisen utan att någon hämtar ut det. Och om allting är gjort på rätt sätt – med rätt tillstånd – får den som hittade föremålet behålla det och ingen kan komma och göra anspråk på det i efterhand. 

– En stor del av tjusningen ligger i känslan av att vara ute på ”skattjakt”, som jag känner igen från när jag var barn. Jag har alltid tyckt om Indiana Jones och det här är väl så nära jag kommer att jaga efter historiska grejer, säger han med ett leende. 

Text: Jonas Axelsson

Foto: Mikael Bergkvist

Välgrundad hyllning i stadsparken

Två herrar sitter på Alphyddans veranda och smider planer. De diskuterar vad som skulle kunna vara en passande hyllning till personen som de anser vara Oskarshamns egentlige grundare.  

Det här är berättelsen om hur en måltid och en ­eftermiddagsgrogg resulterade i ett minnesmärke
över en avliden ryttmästare. 

De båda hade adressen Varvsgatan och var grannar med stadsparken. Den ena boende i gamla sjömanshuset intill läroverket. Den andra i villan som källarmästare David Andersson byggde om till hotell. I dag har stadshuset sin parkering vid den gamla hotellträdgården och hotellet har blivit kontor. Den ena inflyttad från Blekinge, den andra västgöte född i Vänersborg.  Det var det vanliga när Oskarshamn växte och utvecklades som stad under andra halvan av 1800-talet. De nya invånarna kom från andra platser och såg möjligheten till anställning eller möjligheten att starta nya verksamheter i den växande staden. 

Nya sjömanshuset var klart för inflyttning år 1911, adressen är Båtgatan 3. På första våningen fanns lokaler som användes vid på och avmönstring av ombordanställda och vid mönstring av värn­pliktiga. Här hade också sjömanshusdirektionen sina kontor och sammanträdesrum. I övrigt rymde huset lägenheter. I den stora lägenheten på andra våningsplanet bodde direktör Carl Johan ­Schylander med sin familj under många år.

Gamla sjömanshuset med adress Varvsgatan 17 i Oskarshamn. Familjen Bergström bodde på övre våningen. Huset är kvar men saknar tornet idag.

Skrev om historia

Carl Fredrik Bergström hade till yrket varit telegrafkommissarie, anställd vid Telegrafverket i Oskarshamn. Bergström ägnade under flera år sin tid åt att skriva stadens historia. Hans intressanta bok gavs ut vid Oskarshamns stads 50-årsjubileum 1906, även hans två tidigare kalendrar över Oskarshamn hade rönt ett stort intresse. 

Nu förde han ett lugnt och hedersamt privatliv efter ett väl förrättat livsverk. Vid lediga stunder ägnade han sig åt uppdraget i styrelsen för stadsparken. Hans skötebarn var stadsträdgården med växthusanläggningen som försåg stadens planteringar med blomsterprakt. Även till många privata trädgårdar levererades blommor från stadsträdgården. 

Den andra var ingenjör Carl Johan Schylander född i Karlskrona. Han hade efter ett kvarts sekel som disponent inom stenindustrin i Vånevik blivit stadsbo. Nu ägde han stenbrotten i Uthammar och Flivik i Misterhults socken.

Stadsträdgårdsmästaren Iwan Lindvall och telegraf­kommissarien Carl Fredrik Bergström vid stadsträdgården.

Populära gravstenar

Schylander hade också öppnat ett gravstenshuggeri intill berget vid Besvärsgatans trappa. Där hade han ett par verkligen skickliga stenhuggare anställda. Schylanders deltagande i verksamheten krävdes dock någon dag i veckan. Att gravstenarna blev populära kan man se på de båda begravningsplatserna i Oskarshamn.

Halva september var gången och träden i stadsparken hade så smått börjat fälla sina löv. 

Under promenaden till Alphyddan hade de båda suttit ner en stund vid vattenkiosken. Där serverades -herrarna ett gott och svalkande isvatten från bryggeriet. Bergström berättade om de två parkfester han ordnat och som genomförts med stor uppslutning av stadsborna. Nu planerade han för ytterligare en stor fest i stadsparken. 

Det var dags för årets sista besök vid Alphyddan. Väl framme vid sommarrestaurangen välkomnades de båda av den leende källarmästaren Fredrik Nilzén. Efter måltiden intog herrarna eftermiddagsgroggen på Alphyddans veranda. På verandan diskuterade Bergström och Schylander den gamla idén att hylla ryttmästaren Johan Fredrik Hultenheim med en minnessten i stadsparken. Bergström ansåg att Hultenheim var stadens egentliga grundare. De sista åren hade ryttmästaren varit bosatt i staden. Redan året efter hans död hade en fond stiftats som skulle bekosta ett minnesmärke över ryttmästaren. Under sin levnad hade han ivrat för köpingen Döderhultsviks stadsrättigheter. När det målet var uppfyllt hade han engagerat sig i frågor som rörde den unga stadens utveckling.

J F Hultenheims minnessten avtäcktes vid en festdag i stadsparken den 11 juli 1899.

Medaljong i brons

Bergström berättade att han träffat skulptören Sigrid Blomberg från gården Skärshult i Fliseryds socken. Sigrid Blomberg hade just avslutat sin långa utbildning vid konstakademin i Stockholm. Hon befann sig nu i Oskarshamn för att utföra en altarutsmyckning i stadens kyrka.

Sigrid Blomberg hade lämnat ett förslag som innebar att hon skapar en medaljong i brons med ryttmästarens porträtt. Medaljongen skulle monteras på en sten i röd granit med inskriptionen J F Hultenheim. Den röda graniten skulle Schylander leverera från sitt stenhuggeri i Uthammar.

Med tiden fick även Carl Fredrik Bergström sin minnesplats i stadsparken. Den ligger strax öster om kyrkan. Platsen som kallas ”Bergströms kulle” är utsmyckat med ett rådjur i brons skapat av skulptören Arvid Källström. 

Text: Thomas Gren

Foto: Arkivbild

Kastsport med bred palett

Vind och temperatur. Vägval och material. Skillnaden mellan birdie och bogey är ofta hårfin. I Frisbeeföreningen Blåkulla står utmaningen, glädjen och anspänningen i centrum. 

Du har säkert sett dem i Stadsparken. Ett glatt gäng som koncentrerat står och siktar mot kedjeprydda stolpar med sina runda plastbitar. Frisbeegolf har många hört talas om, men discgolf är namnet som används av de invigda. 

– Det är en sport som är väldigt simpel. Du behöver bara en disc till att börja med, för att sedan skaffa fler i takt med att du blir bättre på att utnyttja deras olika egenskaper, förklarar Hans Nielsen som är kassör i Frisbeeföreningen Blåkulla i Oskarshamn. 

Ökat intresse

Vana discgolfare bär med sig cirka 20 discar i väskan. Men nybörjare klarar sig ofta bra med tre.

Föreningen har nyligen återuppväckts efter 13 år i dvala. Ett 40-tal medlemmar har anslutit, vilket utgör ett bevis på att intresset för discgolf har ökat på senare tid. Sporten är dock långt ifrån ny. 

– Några av oss har varit med ganska länge. Själv har jag kastat sedan tonåren och jag är 53 nu, så det handlar om 35 år ungefär. Och här i Stads-parken har folk kastat mot stolpar och träd under lång tid. Det kanske inte började redan när frisbeen kom på 70-talet, men åtminstone inte långt därefter, berättar Hans Nielsen. 

Nu är stolpar och träd utbytta mot korgar av professionelllt snitt. Men inom föreningen känner man att den flitigt använda 9-hålsbanan i Stads-parken har blivit för liten.

– Det vi skulle behöva är en större bana, eftersom det är lite tajt i parken. Många är ute och promenerar eller rastar hunden och det gäller att visa varandra hänsyn. Det har gjorts försök att få till en bana och vi letar hela tiden efter områden som skulle passa, men hittills har vi stött på patrull på alla ställen som vi föreslagit, säger Hans Nielsen. 

Vill ha 18 hål

Det finns ett nästintill oändligt sortiment av discar på marknaden.

Varje torsdag under säsongen anordnar frisbeeföreningen veckogolf på banan i Stadsparken. Då mäter spelarna sina krafter mot varandra samtidigt som nybörjare är välkomna för att testa på sporten och få instruktioner av medlemmar i föreningen. Trots att det börjar bli trångt i parken blir man gärna fler spelare för att lättare kunna visa på behovet av en ny 18-hålsbana. 

– Det är redan nu massor med folk som kastar i parken varje dag. Och det förstår jag, för det är ett bra sätt att komma ut och få lite motion samtidigt som man hela tiden pushar sig själv att bli bättre, säger Marcus Brenander som började utöva sporten för tre år sedan. 

Har du kastat bort många discar under den tiden?

– Jag har nog hittat fler än jag kastat bort faktiskt. Om discen är märkt med namn och nummer är det lätt att slänga iväg ett sms så att ägaren kan få tillbaka den. På många banor finns det också brevlådor där man kan lämna in upphittade discar. 

Stor samling

För att bli riktigt bra i discgolf krävs mycket träning. Henric Sandeen har flera tävlingssegrar på meritlistan.

Discgolf är en förhållandevis billig sport att hålla på med. De enklaste discarna kostar runt 100–150 kronor medan de dyrare signaturdiscarna, som proffsspelare har varit med och utvecklat, går på runt 300 kronor. Men visst går det att lägga mycket pengar på sporten ändå – fråga bara Hans Nielsen, som är ägare till vad som förmodligen är Smålands största frisbeesamling. Han uppskattar att den innehåller runt 400 discar. 

– Den dyraste discen i min samling köpte jag alldeles nyss och den gav jag 400 kronor för, plus 50 kronor i frakt, säger Hans med ett skratt. 

Framgångsrik förening

I tävlingssammanhang har Frisbee-föreningen Blåkulla blivit en kraft att räkna med. På en tävling i Vetlanda i fjol deltog 16 spelare från föreningen varav sex lyckades placera sig på topp tio i sin klass. 

– Vi har många unga som är väldigt duktiga på att hantera det här redskapet, vilket är roligt att se. Och trots att jag har kastat så länge är det fortfarande lika roligt att tävla. Anspänningen som infinner sig då tröttnar jag aldrig på, säger Hans Nielsen leende.

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Tre typer av discar

Discarna som används inom discgolfen har olika flygegenskaper där hastighet och kontroll kan variera stort. 

Driver: För riktigt långa kast. Professionella discgolfare kan kasta en driver så långt som 150–200 meter

Midrange: För medellånga kast. En bra första disc för nybörjaren som också går att använda som putter och driver

Putter: För spelet närmast korgen. En tjockare, mjukare disc som används när precision är viktigare än längd