Samlare - Stadsmagasinet Oskarshamn

Inlägg

Räddar udda ting från förr

28 januari, 2022/i NYHETER /av Jonas Axelsson

Ingemar Karlsson i Fårbo gör en kulturgärning genom sin ovanliga hobby – att återställa gamla vågar, strykjärn och rubankar till nyskick. Sina renoveringsobjekt hittar han på loppisar och bondgårdar.

När han blev pensionär för tio år sedan fick han tid över för att utveckla sitt intresse.
– Trä har alltid fascinerat mig och jag jobbade många år av mitt yrkesverksamma liv inom Sveaskog. Jag hade gått några träkurser och skapat en del saker i trä, säger han och visar en hylla med vackert snidade äggkoppar nere i källaren.

Gamla strykjärn

Genom en slump kom han över en gammal rubank. Hyveln var i dåligt skick, men Ingemar Karlsson bestämde sig för att försöka få den så fin och så nära originalskick som möjligt utan att använda miljöfarliga medel. Slutresultatet blev riktigt lyckat och Ingemar Karlsson fick blodad tand.

På sin jakt efter rubankar att renovera fick han även upp ögonen för gamla strykjärn i gjuten mässing eller järn.

– Det är fascinerande med de här gamla strykjärnen, säger Ingemar Karlsson och håller upp ett strykjärn av en modell som värmdes direkt på spisen.

Ingemar Karlsson med sin samling av vågar av modellen besman.

Äldsta från 1872

Innan vedkaminen gjorde sitt intåg på bred front i de svenska hemmen var det vanligt med strykjärn försedda med ett glödhett lod eller att glödhet kol lades i strykjärnets ihåliga mitt.

– När jag hållit på några år med strykjärn köpte jag en besman på en loppis. Den väckte också något inom mig. Jag är uppvuxen på landet där vi bodde granne med en bondgård och jag minns ju den här typen av redskap.

Besman är en handhållen hävstångsvåg som användes flitigt inom lantbruk och var också vanliga inom fiskhandeln. Den äldsta besman som Ingemar Karlsson har är från 1782, vilket framgår av stämpeln på vågen.

På medeltiden gällde det för städerna att en besman skulle vara försedd med stadens och justerarens märke för att vara giltiga.

Efter hand har Ingemar Karlsson utökat sitt samlande till att även innefatta decimalvågar och köpmansvågar.

– Det mesta hittar jag på lantgårdar och loppisar, plus att jag får en del saker av vänner och bekanta. De ligger mycket och skräpar i gamla bondgårdar. Nyligen fick jag en decimalvåg av en ung lantbruksfamilj, en våg som annars åkt i containern.

Kulturgärning

Han ser sin hobby som något av en kulturgärning. Den typ av redskap han restaurerar tillhör ännu inte kategorin dyrbara samlarobjekt. Just därför är risken stor att de hamnar på soptippen och inte räddas till eftervärlden.

– Snälla släng inte det här sakerna! Om ni har något ni vill bli av med, hör av er till mig eller en hembygdsförening, uppmanar Ingemar Karlsson.

Hemma i villan i Fårbo fylls det som tidigare var hans fru frisörsalong upp med allt fler av Ingemar Karlsson färdigställda objekt. Och ute i garaget står två decimalvågar som han börjat arbeta med.

– Drömmen är att hitta en lokal där jag kan ställa ut mina föremål. Och jag har också funderat på att kontakta Misterhults Hembygdsförening och se ifall det finns något intresse från deras sida av att anordna en utställning.

Text: Urban Löfquist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Fakta

Rubank

Rubank är en hyvel för riktning och planing av större ytor. Den har en lång sula, varför den rider på topparna i det ojämna underlag, som skall planas. Det blir då i huvudsak topparna, som hyvlas bort, medan de gropar som befinner sig under sulan lämnas i stort sett orörda.

Besman

Ett besman eller betsman är en handhållen hävstångsvåg. Den har en motvikt och en rörlig upphängningspunkt. Principen är en tvåarmad hävstång med ett handtag fäst vid en pivotpunkt i mitten. Det som ska vägas hängs till exempel i en krok i ena änden av stången. I andra änden finns en vikt. Handtaget med pivotpunkten flyttas längs stången tills jämvikt uppnåtts. Stången är graderad så att vikten då kan avläsas från pivotpunktens läge.

Skattkistan full av världens starkaste björn

30 november, 2021/i NYHETER /av Jonas Axelsson

55-årsjubilerande Bamse är inte bara världens starkaste björn. Han är också världens snällaste.
– Han har alltid varit min favorit. Jag kan känna igen mig själv i honom, konstaterar Erik Karlsson som har en unik och komplett samling Bamsetidningar från 1973 till 2000.

Ända sedan barnsben har Erik varit fascinerad av världens starkaste björn. Han har ett tydligt minne av sina första Bamsetidning som också var grunden till det som så småningom skulle bli en unik samling.

– Även om jag bara var tre år kommer jag väl ihåg när mamma och pappa läste den här för mig. Det var väldigt fina teckningar och spännande äventyr, förklarar Erik och visar sitt vältummade exemplar av Bamse nummer 8 från 1990.

Växande samling

Efterhand växte tidningshögen med både nyinköp via prenumeration och loppisfynd. Samtidigt blev Erik mer och mer intresserad av Bamses ”pappa”, författaren Rune Andréasson. Både hans sätt att teckna och att bygga upp dramaturgin i seriestripparna.

– När det gäller handlingen spelar farmors dunderhonung, och att Bamse kan bli världens starkaste björn vid behov, en viktig roll. Likaså är serieteckningarna väldigt speciella med sina tjocka, mjuka linjer. Ursprungligen tecknade Rune i svartvitt och sedan fyllde hans fru i färgerna, berättar Erik som är mycket påläst om såväl Bamses historia som Rune Andréassons leverne och tecknande.

En exakt kopia av det allra första numret av Bamsetidningen från januari 1973.

Tog ny fart

Under tonåren falnade hans intresse för Bamse till viss del. För att sedan ta fart på nytt med förnyade krafter.

– Eftersom jag hade sparat alla mina tidigare tidningar och verkligen gillade Bamse började jag fundera på att skapa en komplett samling med alla tidningar från första numret 1973. Då Rune Andréasson gick bort i december 1999 bestämde jag mig även för att begränsa samlingen till och med millennieåret 2000.

Eftertraktade tidningar

Erik beskriver sitt letande efter saknade nummer, huvudsakligen via Tradera, som en riktig skattjakt. Inte helt oväntat drog vissa nummer också i väg i pris. Bland annat originalutgåvan av det allra första numret som såldes för 7 000 kronor.

– Det kändes lite väl saftigt. Så mitt exemplar av nummer 1 är en kopia som släpptes i samband med Bamsetidningens 20-årsjubileum. Som mest har jag nog betalat 800 kronor för någon enstaka eftertraktad tidning, förklarar Erik som bland annat håller nummer 6 från 1988 och den 200:ade utgåvan av tidningen, nummer 7 från 1990 med Bamse i Trollskogen, som sina favoriter i samlingen.

– Det är inte många som vet att Bamse i Trollskogen hade premiär för första gången som seriestripp i Bamse nr 200. Detta var alltså innan Trollskogen blev färgfilm. Tidningen från -88 har lite läskigare handling och det gillar jag också. Den handlar om när Bamses ungar möter ett underjordiskt monster som försöker äta andra. Dessutom har just den seriestrippen en fortsättning i en nyligen utkommen tidning, nummer 13 från 2021.

Bamsesamlaren Erik vid sin skattkista där hans Bamsesamling förvaras. Han håller i ett samlingsalbum med hela Bamses veckoserie som pågick mellan 1966–1970.

Förvaras i skattkista

Sedan drygt fem år tillbaka är samlingen komplett och Erik förvarar sina älskade dyrgripar i en skattkista hemma i vardagsrummet tillsammans med ytterligare specialutgåvor och böcker om Bamse. Någon gång i veckan, när lusten faller på, plockar han fram ett exemplar ur samlingen och läser med andakt.

– När jag var som mest uppe i samlandet tog det all tid så då hann jag inte att läsa. Nu har jag som mål att snart ha läst igenom alla tidningar. Inte minst med tanke på att Bamse fyller 55 år i år och att Bamsetidningen har 50-årsjubileum 2023, säger världens starkaste och snällaste Bamse-samlare leende.

Erik Birger Karlsson

Ålder: 34 år

Bor: Lägenhet i Döderhult

Familj: Sambo Anna samt mamma
Ann, pappa Tomas och yngre syskonen
Elin och Eddie

Gör: Studerar till grafisk formgivare

Fritid: Umgås med sambon, kollar
tv-serier och spelar dator- och tv-spel

Söker: Bamsetidningen 2002–2015,
Bamses Äventyr och Bamsebiblioteket.
Kontakt: erik.birger.karlsson@gmail.com

Bamse-fakta

• Bamses miljöer inspirerades stort av
John Bauers tavlor om trolska skogar men även av Runes arbetsresor till
främmande länder.

• Olof Thunberg, som var berättarröst i Runes färgfilmer, är morfar till Greta Thunberg.

• Bamse-föregångaren Teddy har två
vänner som heter Lasse Skutt och
Hasse Skalman.

• Bamses farmor bär gröna kläder men
i Bamses veckoserie bar hon i stället
röda och hennes riktiga namn är
Augusta Beata.

• Karaktären Ola Grävling har en likadan grön hatt som Rikard bar i Rune-serien Lille Rikard och hans katt och Katten Jansson är nästan en kopia av Rikards katt Columbus.

• Bamses barn Brum, Teddy, Nalle-Maja och Brumma fick sina namn från de äldre Rune-serierna Brum (Äventyr bland djuren), Teddys äventyr och Nalle ritar och berättar.

Värt att veta

• Bamse har 55-årsjubileum i år och Bamsetidningen har 50-årsjubileum 2023.

• Den nya filmen heter Bamse och Vulkanön och har biopremiär 22 december.

Rune Andréasson-serier

1944–1967: Veckoserien Brum
(Äventyr bland djuren)

1945–1952: Veckoserien Åsnan Kal från Slottsskogen

1948–1950: Dagsserien Nicke Bock från Skansen (figurerade även i Julbocken)

1950–1960: Teddys äventyr. Teddy är en föregångare till Bamse

1951–1972: Veckoserien Lille Rikard och hans katt

1954: Sagoboken Pellefant i Gottlandet. Pellefant gästade Bamsetidningen under 70-talet och dyker upp i en av de svartvita Bamse-filmerna.

1958–1960: Veckoserien Nalle ritar och
berättar (även som 11 TV-avsnitt). Nalle är också en föregångare till Bamse.

1965–1992: Åren som sagobokskaraktären Pellefant hade en egen serietidning.

Stenkul och tung samling imponerar

8 augusti, 2019/i NYHETER /av Kristin Ekstrand

Globetrottern Billy Slättengren älskar att resa. Men att köpa souvenirer har aldrig varit hans grej.
För 43 år sedan började han istället samla på gatstenar från olika länder och städer.
– Jag känner faktiskt inte till någon som samlar på samma sak, säger han.

I dagsläget har han smått otroliga 202 gatstenar, alla fint uppställda i specialbyggda hyllor intill källartrappan i huset i Rödsle, Oskarshamn.
– Det har blivit några stenar med åren! Började samla 1976 när jag snubblade över en lös gatsten i Kalmar, det var nog lite tillfällets ingivelse att jag plockade upp den. Sen blev det på några ytterligare ställen och därefter var jag fast. Har fått bygga ut hyllorna med åren, berättar han.
Billy Slättengren är noga med att betona att förutsättningen för samlandet är att gatstenen ligger löst, han gräver aldrig upp någon sten.
– Nej, men precis. De jag plockar ligger mest och skräpar. För mig är stenarna minnen – en påminnelse om landet eller staden jag besökt. Skriver därför upp land/stad och årtal på varje sten, säger han.

Billy Slättengren är den sjätte samlaren i Stadsmagasinets stora serie om samlare. Hans samling med 202 gatstenar från hela världen är imponerande.

Tungt på flyget
Vissa länder har inte gatstenar och då får Billy Slättengren improvisera. Från Thailand har han exempelvis en cementbit.
– Mitt samlande gör så klart att det blir lite extra tungt i bagaget på flyget, men det är det värt. Har vänner som kånkar hem gatstenar till mig från olika länder också. Totalt väger samlingen säkert 150 kilo.
För 63-åriga Billy Slättengren, projektledare på OKG, är resandet en stor passion i livet som delas av hans äkta hälft Berit. Det är ofta udda resmål som intresserar paret.
– Här har vi en rolig sten, säger Billy och pekar på en röd gatsten märkt Petra, Jordanien 2015.
– Jag och Berit besökte klippstaden Petra som Indiana Jones red in i, i en av hans filmer. Ingången till staden via en ravin var tidigare helt igenblåst av sand och dold för omvärlden. Nu är den återfunnen. En helt otrolig stad som jag rekommenderar andra att besöka, fortsätter han.

Älskar att resa
Samlingen är mäktig och det märks att Billy Slättengren värderar den högt. Oavsett om det är en sten från barnbarnet Olles dagis, en utflykt till Mönsterås eller från en resa till Trondheim, Uzbekistan eller Liverpool, så är samlandet en form av minnesbank från alla resor.
Gatstenen allra längst ifrån är den från Rio de Janeiro, som han lagt i en burk tillsammans med sand från den berömda stranden i Copacabana.
– Vi reste runt mycket i Brasilien och bodde till och med på en flotte på Amazonfloden. Älskar att resa. I juni cyklade jag och Berit tandem i Finland och det blir en resa till Etiopien och Kenya i höst, berättar han.
Har du något drömresmål?
– Har redan korsat hela USA (över 800 mil!), men det skulle vara kul att besöka Washington och sen åka söderut till Key West. Djungelstaden Angkor Wat i Kambodja har jag alltid varit nyfiken på också.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

En samling i hästväg

21 maj, 2019/i NYHETER /av Brutus

22-åringen Wicki Wallgren har fattat galoppen. Med 185 modellhästar är hon något av en sto(r)samlare. – Jag har verkligen lagt manken till, skrattar hon.

Hästtjejen Wicki Wallgren är den fjärde samlaren i Stadsmagasinets artikelserie om samlare. 22-åringen har 185 modellhästar av det prestigefulla märket Schleich hemma i Påskallavik.

Wicki Wallgren, boende i Emmekalv utanför Påskallavik, är helt klart en hästtjej. Redan som fyraåring började hon rida på allvar.
– Men jag följde med mamma till stallet även som nyfödd. Vi brukar skoja om att jag är uppfödd med hästar, säger hon. Det stora hästintresset tog en ny vändning som tonåring. Det var då Wicki Wallgren bestämde sig för att satsa på sin samling av modellhästar av det tyska märket Schleich.
– Hade bara runt 30 stycken då. Stod i en affär i Skåne och tänkte att nu får jag bestämma mig. Skulle jag samla eller inte? Gjorde slag i saken, sålde mina dubbletter och började leta efter hästar från alla årgångar, berättar hon.
Eftersom de äldre modellerna inte finns i butik längre, var det framför allt begagnat-marknaden, via Facebook och Tradera, som gällde. För fyra år sedan hade hon nästan alla modeller av Schleich- hästar från 2000-talet.
– De från 80- och 90-talet är svårare att få tag på, det släpptes inte så många. Jag ligger som en hök på Tradera för jämnan, men misstänker att många hamnat på tippen tyvärr. En del tänker nog att det bara är en plasthäst, men en äldre häst kan vara värd runt 500 kronor. Den äldsta hästen i samlingen är från 1989. Även om Wicki Wallgren saknar tolv hästar av äldre modell, har hon redan kommit upp i 186 stycken. Och fler ska det bli.
Schleich släpper numera runt 15 nya hästar per år. – Det som är kul med just såna här modellhästar är att de är verklighetstrogna. Hästraser i miniatyr liksom. Många andra samlare ställer ut sina modellhästar och tar dem till olika shower, men jag är inte riktigt där än, säger hon med ett skratt. När hon inte samlar hästar, rider hon gärna sin foderhäst Noblesse flera gånger i veckan. Självklart får hennes dotter Nellie följa med till stallet.
– Tanken är att jag ska börja tävla i hoppning, har tävlat i dressyr tidigare. Hästar är verkligen min stora passion, säger hon.

SCHLEICH
Schleich är ett tyskt företag som är känt för sina leksaksdjur. Företaget grundades 1935 och är baserat i Baden-Württemberg. Det var på 1950-talet som Schleich började med sina figurer, då i form av Snobben och Smurfarna. Runt 30 år senare utökades sortimentet med leksaksdjur. 1985 kom den första Schleich-hästen. Nu finns även diverse tillbehör till hästarna, så som stall och ryttare. Flera samlare tävlar med dem på Svenska Modellhästföreningens utställningar.

Imponerande samlare trivs i den virtuella världen

20 februari, 2019/0 Kommentarer/i NYHETER /av Kristin Ekstrand

I spelets värld är han precis som vem som helst. 15-åriga Jonathan Ottosson, som är funktionsnedsatt på grund av en CP-skada, älskar tv-spelet Skylanders och har en imponerande samling på 357 stycken tillhörande figurer.

Jonathan Ottosson från Norrby, Oskarshamn var bara fyra månader gammal när han fick en hjärnblödning och utvecklade en CP-skada.

När Jonathan Ottosson var nio år upptäckte han spelet Skylanders och började samla på tillhörande leksaksfigurer. Nu är han 15 år och intresset är större än någonsin. Med 357 Skylanders-figurer är han något av en storsamlare.

– Han slutade äta helt. Läkaren sa att han aldrig skulle kunna röra sig eller prata. Men redan vid sju månaders ålder sa Jonathan ordet ”pappa” på skötbordet. Jag stortjöt. Sen dess har han pratat, berättar mamma Carola Ottosson stolt.
Även rörligheten har blivit bättre, även om Jonathan behöver diverse hjälpmedel så som rullstol och liftar till säng och toalett. Han kan äta lite grann, helst godisbilar, men sondmatas via magen fyra gånger om dagen.
– För oss har det aldrig varit något problem. Därför har det inte varit det för Jonathan heller. Han är en ganska normal grabb, förutom moppeåkningen då förstås. Men elrullstolen går i tolv kilometer i timmen, säger Carola med ett skratt.
Att vara annorlunda är dock aldrig lätt, särskilt inte som barn. Vid nio års ålder började Jonathan visa intresse för tv- och datorspel. I den virtuella verkligheten har han samma förutsättningar som alla andra och självförtroendet höjs vid varje uppdrag.
– Jag spelar helst Skylanders. Det finns mycket att göra på varje bana och det känns bra att klara av dem.
Spelet utspelar sig i en värld bestående av flygande öar. Dessa försvaras av en brokig skara kämpar kallade Skylanders. För att spela spelet behövs det köpas till fysiska Skylanders-figurer som har ett inbyggt digitalt chip. När leksaken placeras på den elektroniska enheten Portal of Power väcks den till liv i spelet, genom att chipet berättar vilken figur leksaken motsvarar. Jonathan Ottosson har köpt 357 stycken. Eftersom varje leksak kostar runt 99 kronor har det blivit en ansenlig summa efter sex år.
– Kosta vad det kosta vill. Datorn är hans stora grej, precis som att hans tvillingbror Jesper håller på med hockey. Jonathan har flera kompisar som spelar Skylanders, både hemma hos honom och online, vilket betyder mycket för honom, säger mamma Carola.
Spelandet har också väckt ett annat intresse till liv – musik. Jonathan drömmer om att bli kompositör för musik inom tv/datorspel. Efter att ha praoat hos Johan Swärd på Musikkompaniet i Oskarshamn AB har han bestämt sig för att läsa Estetprogrammet på Oscarsgymnasiet i höst