Det är full aktivitet på Oskars­hamns Ridklubb hela veckan lång. Med runt 35 grupper utbildar ridlärarna ryttare i alla åldrar.
– Intresset för att lära sig rida har aldrig varit så stort som nu. Det är otroligt högt tryck med långa köer som följd. Men det är förstås väldigt kul att så många vill börja rida, säger den 26-­åriga ridläraren Matilda Arneving som håller i majoriteten av barngrupperna.

På ridlekis får barnen lära känna hästarna och rida under enklare former, med ledning
av Matilda Arneving.

Just ridlekis är från tre år och varar 30 minuter, en gång i veckan. Under enklare former får barnen bekanta sig med hästen och rida inne i stallet eller utomhus. Ibland med bommar, färgglada koner eller något annat. Hästarna leds av frivilliga hjälpledare.
– Fokus är förstås att ridningen ska vara något roligt. Brukar ha något jag kallar för ponny­bompa, då barnen får rida på hästen och samtidigt utföra små uppdrag som jag skrivit ner på lappar och satt upp i ridhuset, berättar Matilda Arneving.

Stått i kö

För Klara Samuelsson, fem år gammal och yngst i denna grupp, var det vid detta tillfälle hennes första dag i rid­skolan. Hon har tidigare tagit privatlektioner via ridklubben och stått i kö ett år för att få en plats.
– Ridskolan ringde upp mig efter jul och sa att Klara kommit med. Hon tycker om att rida och blev förstås väldigt glad. Jag tycker att ridningen är ett bra sätt för henne att lära sig ta ansvar och även bra för hennes person­liga utveckling, säger mamma Aseel Samuelsson, som var med och tittade på denna torsdag.

Direkt efter ridlekis började gruppen Miniorerna för barn som är cirka fem­ sju år. Först 30 minuter hästkunskap och sedan 30 minuter ridning. Även här är Matilda Arneving ridlärare. Hon har själv ridit på ridskolan sedan hon var fyra år gammal.
– Mitt ridintresse har funnits så länge jag kan minnas. Försökte mig på fotbollsskola en sommar kommer jag ihåg, men var bara med i två dagar. Det var hästar som gällde helt enkelt. Redan när jag gick i tvåan sa jag att min framtid var att bli ridlärare. Så blev det, säger hon.

Vad är det bästa med ridning, tycker du?
– Att man aldrig blir helt fullärd. Det finns alltid något nytt att lära sig, eftersom hästarna är olika individer. För mig är det viktigt att kunna rida olika typer av hästar och hitta tekniker som fungerar. Det är en häftig känsla att de här stora djuren låter oss rida och pyssla om dem. Hästar kommer nog vara ett livslångt intresse för mig.

Tävlar du också?
– Tävlade mycket när jag var liten och sedan även i allsvenskan, både individuellt och i lag. Men jag är ingen tävlingsmänniska utan tycker att det är roligare att utbilda och stötta andra i ridning. Det är även kul att anordna tävlingar, vilket vi gör här på ridklubben.