Tidig höst, dåligt väder och låg vattentemperatur. Larm om förlist båt i den hårda vinden strax söder om Kråkelund med risk för personer i vattnet. Det är ett av 30-åriga Mathilda Andersson mest dramatiska minnen hittills under sina 14 år som frivillig sjöräddare.

Mattias Källman och Mathilda Andersson är båda frivilliga sjöräddare och befälhavare på Rescue Burre, som är en av RS Simpevarps räddningsbåtar.

– Ett sådant uppdrag innebär ett rejält adrenalinpåslag. Samtidig är vi utbildade och tränar regelbundet för alla tänkbara situationer så jag kände mig trygg tillsammans med övriga sjöräddare i jourlaget på vår räddningsbåt Rescue Burre, berättar hon.
Tack och lov avlöpte allt väl. Med hjälp av helikopter från Gotland kunde de nödställda vinschas över till Rescue Burre innan deras båt gick till botten och sedan transporteras in till RS Simpevarps hemmahamn i Figeholm.
I likhet med Mathilda har 32-åriga Mattias Källman haft ett stort båtintresse under hela sin uppväxt. Sedan 2003, med undantag för några års uppehåll, har han varit frivillig sjöräddare inom Sjöräddningssällskapet – SSRS. I februari i år blev han stationsansvarig vid RS Simpevarp.
– Som fritidsbåtägare känner jag att det är ett sätt för mig att betala tillbaka. Om det händer något till sjöss är man väldigt ensam och utsatt. Då är SSRS en enorm trygghet. När jag blev tillfrågad om att bli stationsansvarig kändes det som ett hedersuppdrag, säger han.
RS Simpevarp, som startade 1990 och idag har 15 frivilliga sjöräddare, är en av SSRS totalt 71 räddningsstationer längs Sveriges kuster och största sjöar. Allt arbete bedrivs genom ideella insatser och verksamheten finansieras via medlemsavgifter, sponsorer och gåvor.
– Under förra året lämnade vi kaj cirka 150 gånger. Det handlade dels om sjöräddningslarm och medlemsservice, dels om övningar och även uppvisningar, berättar Mattias.
Just övningar och träning är en viktig del av verksamheten inom SSRS och även hos RS Simpevarp. I regel träffas de frivilliga varje måndag. På schemat står allt från teori och knopar till hantering av båtarna och realistiska räddningsövningar ute till havs.
– Det är en fördel om man är intresserad av båtliv för att bli sjöräddare. Men det är inte nödvändigt med tidigare båtvana – alla får den utbildning som behövs. Det enda som krävs för att bli frivillig sjöräddare är att man har fyllt 16 år, har målsmans intyg som minderårig, är frisk och kan simma minst 200 meter, förklarar Mathilda.
Hon är den enda kvinnliga sjöräddaren hos RS Simpevarp och även i klar minoritet inom hela SSRS. Varför det är så få tjejer som är engagerade vet hon inte.
– Många kanske är rädda för att det ska vara för tuffa krav för tjejer. Men det är inga problem. Det är bra med en blandad besättning, säger Mathilda som var en av sjöräddarna från RS Simpevarp som deltog i ett uppdrag vid sjön Yxern utanför Vimmerby förra vintern med befarat drunkningstillbud. Det ledde till att stationen var nominerade som Årets Sjöräddare 2017.
– Även om vi inte vann är det kul att vårt arbete uppmärksammas, tillägger hon.
När larmet går kan det gälla liv eller död. Då måste de frivilliga som har jourberedskap inställa sig på båten inom 15 minuter.
– Vi har jourbemanning dygnet runt – året runt, förklarar Mattias och styr med van hand Rescue Burre, som är den största av RS Simpevarps tre båtar, mellan kobbar och skär.
– Vårt uppdrag är att hjälpa de som har blivit nödställda till sjöss. För våra medlemmar är hjälpen helt kostnadsfri oavsett om det gäller en allvarligare grundstötning eller bränslet har tagit slut. Det är riktigt bra service för medlemsavgiften, framhåller han och Mathilda nickar instämmande.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist