Inlägg

Hanna utmanar sig själv i ringen

/i /av

Hon var trött på att bara fika och gå på restaurang. När cp-skadade Hanna Olsson fick en ny kontaktperson gjorde hon en lista på olika aktiviteter hon ville testa. Boxning låg i topp.

Jag hade tänkt mig lite enklare övningar. Men nu är jag till och med uppe i ringen och sparrar, berättar hon stolt. Hanna Olsson har en medfödd cp-skada som bland annat innebär begränsad rörelseförmåga på vänster sida och starkt nedsatt syn. Till vardags använder hon ofta rullator för att ta sig fram tryggt och säkert. Att träna boxning och än mindre vara uppe i ringen och sparra kanske inte hade varit ett förstahandsval för så många andra i hennes situation.
– Jag gillar träning och rörelse i alla former. I boxning är jag tvungen att använda hela kroppen. Det är även väldigt bra träning för balansen, förklarar Hanna.

Boxning låg i topp bland de aktiviteter Hanna Olsson ville testa. Under tränare Daniel Nords ledning har hon gjort stora framsteg i ringen hos Oskarshamns Boxningsklubb.

Hon inledde boxningsträningen för några år sedan i samband med att Susanne Lundström blev hennes nya kontaktperson.
– När jag fick Hannas lista med önskemål på aktiviteter började jag ringa runt och kolla vilka möjligheter som fanns. Jag kunde ju knappast få mer än ett nej, berättar Susanne. Något nej blev det inte hos Oskarshamns Boxningsklubb. Dåvarande ordförande Åsa Karlsson tog emot Hanna med öppna armar och lade upp ett anpassat träningsprogram. Sedan drygt ett år tillbaka är det klubbens huvudtränare Daniel Nord som håller i träningen.
– Vi anser att alla kan träna boxning. Det gäller att inte se problem, vi ser lösningar, säger han.

Både Daniel och Hanna är överens om att boxningsträningen har gett märkbara positiva förändringar. Från att ha haft svårigheter att ta sig fram för egen maskin får Hannas rullator numera vänta utanför träningslokalen.
– Hanna har gjort stora framsteg. Från att ha varit både lite osäker och ostadig har hon blivit jätteduktig att slå på säck och mittsar som uppvärmning. Hon följer även med bra i fotarbetet när vi sparrar i ringen, förklarar Daniel och betonar att boxningsträning används som rehabilitering vid bland annat Parkinson då flera sinnen sätts på prov samtidigt som motoriken stärks. För Hanna handlar det mycket om att ha folk omkring sig som litar på hennes förmågor.
– Boxningen är väldigt viktig. Jag ser fram emot att komma till lokalen och träna en gång i månaden. Det är både roligt och utvecklande. Med Daniel som tränare vågar jag verkligen utmana mig själv, konstaterar Hanna med ett leende på läpparna innan det är dags för en ny rond.

Hanna Olsson 
Ålder: 42 år
Bor: Lägenhet i Åsa
Gör: Daglig verksamhet, Lärvux, praktik hos Oskarshamns Ridklubb
Fritid: Boxning, tennis, simning, basket, promenader, läsa ljudböcker, lyssna på musik, shopping

Boxarpappa under fem decennier

/0 Kommentarer/i /av

Under 50 år som tränare har Ulf Ågren fostrat mängder av ungdomar i såväl boxningens ädla konst som livets hårda villkor utanför ringen. Han är Oskarshamns Boxningsklubbs extrapappa.

Boxningslokalen på Oscarsgym­nasiet är Ulf Ågrens andra hem och de hundratals barn och ungdomar som har passerat revy genom åren har nästan blivit en del av familjen.
– Jag började som tränare 1968 och sedan har det rullat på. Det har blivit ett oräkneligt antal timmar i lokalen under årens lopp. Som mest snittade jag sex kvällar i veckan. Då hände det jag även gick hit på söndagarna för att ge de boxare som skulle iväg och tävla lite extraträning. Numera blir det bara ett par kvällar i veckan, berättar den nyblivna 75­-åringen som även har flera år som ordförande i klubben på sitt CV.
Under hans ledning har massor av boxare drillats och matchats till stora framgångar både nationellt och inter­nationellt. Att boxningens fostrande inverkan på ungdomarna även haft en vidare betydelse har Ulf också blivit varse.
– De har faktiskt ringt från socialen och tackat för vår insats ett antal gånger. Av tradition söker sig ofta stökiga killar till boxningen och det har många gånger varit deras livlina. Jag har tagit hand om flera grabbar som varit på glid. Tack vare boxningen har de både fått ordning på livet och blivit riktigt duktiga i ringen, konstaterar han och passar samtidigt på att framhålla sin parhäst under alla år – Alf Adolfsson.
– Tillsammans har vi nog omvänt ett antal blivande värstingar. Det blev bra killar som vi fortfarande har mycket kontakt med, konstaterar han leende.
Ulf är inte bara ställföreträdande pappa till de senaste fem decenniernas boxare i Oskarshamn. Han har även fysisk pappa till fyra egna barn. Yngste sonen Johan hör dessutom till en av klubbens mest meriterade boxare genom tiderna.
– Han är mer eller mindre uppvuxen i boxningslokalen. Johan var bara ett par år gammal när hans mamma och min dåvarande fru gick bort. För att kunna kombinera uppdraget som tränare och familjeliv fick han hänga med hit och satt i ett hörn och lekte under träningarna.
Så fort Johan var tillräckligt gammal började han själv att träna och Ulf insåg snabbt sonens talang. Men familjebanden innebar ingen gräddfil – snarare tvärtom.
– Det var nog tuffare och större krav på Johan än för de andra boxarna. Samtidigt har det ju varit en extra krydda att få matcha sin egen son till såväl SM-­guld som landskampsupp­drag och VM-­deltagande. Han vann 72 matcher på raken och det är fortfarande rekord i klubben.
Numera samsas far och son i ringen som tränare. Något som uppskattas mycket av båda.
– Det behövs ideella krafter och det är jättekul att pappa fortfarande håller på. Med sin långa erfarenhet och kun­skap är han till stor hjälp för de aktiva boxarna både i och utanför ringen. Boxningen har fått ett rejält uppsving och vi har ett 30­-tal unga killar och tjejer som tränar flera kvällar i veckan, berättar Johan.
Att Oskarshamns Boxningsklubbs extrapappa bör uppmärksammas och firas lite extra på Fars dag den 11 november råder ingen som helst tvekan om. Själv tar Ulf Ågren dock det hela med ro.
– Jag är nöjd om barnen kommer hem och fikar med mig, säger han anspråkslöst.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist